Vi träffar Mirza på det lilla kontoret längst in bakom däckhotellet. Väggarna är prydda med affischer på allt från Muhammed Ali till en stor motivations-text.
Mirza är en reslig ung man med pigga ögon och mörkt lockigt hår, han går fort, pratar fort och dricker kaffe fort.
Han börjar berätta: Farsan har alltid skruvat och så, det blev naturligt att följa hans fotspår. RIBIC är ju familjenamnet och på bosniska betyder det fiskare.
Företagandet var ju något jag drömde om som lite, bygga något större än Mig och farsan.
Mirzas blick vandrar längs väggen upp till Muhammed Ali och sneddar sedan vidare till motivationstexten.
Allt började med en enskild firma, jag fick hjälp en en kille att sätta upp den och han gav mig numret till en redovisningskonsult han jobbade med, en Balkan.
Relationen med konsulten var god i den mån de hade kontakt men kontakten var sporadisk och Mirza upplevde varken stor insyn eller förståelse i ekonomin.
I allt större utsträckning upplevde Mirza att det saknades likviditet i slutet på varje månad. Processer och rutiner för betalning och fakturering haltade allt eftersom arbetsbördan ökade och Mirza jobbade allt längre dagar men ekonomin blev kärvare.
Beslutet att byta byrå var ganska stort och Mirza kände att det var lite som att ge bort sitt hjärta till någon.
”Personen man anlitar får ju liksom koll på allt som har med bolaget att göra” säger han och rör i kaffekoppen.
Redan efter första mötena insåg han dock att beslutet varit rätt för honom. Han kunde ringa när han undrade något och ingen fråga var för dum.
”Rely ville även utveckla bokföringen digitalt vilket passar mig bra då jag både är intresserad och vill försöka vara en modern verkstad.”